Ett brev signerat den döde

Mitt namn är ett hat som används av dem som hatar
Det vill säga dem som bara bakom ryggen pratar
Min ensamma själ mår ändå bra kan man tycka
Men utan vänner är det inte lätt att finna någon lycka
Min sista vän som aldrig fanns försvann
Liksom mitt hopp den dagen jag gav upp, och du vann
Min ända trygghet fanns i gapet av min älskades famn
Allt var en stor lögn, min båt hade seglat in i fel hamn
Mitt leende har aldrig visat sig för någon förut
Jag vet själv inte ens hur det ser ut
Min sista tår är samma som den första
Den har varit aktiv i alla år och är kanske världens största

Min sista gnista kom från en tändare som förökade sig med en cigg
Utan någon kärlek var det ända sättet att få mig pigg
Min sista visdom var långtifrån en hjälte
Den berättade om mitt värdelösa liv och livslusten bara smälte
Mitt sista andetag blåste ur mig likt en vindpust
Och det kom ingen efterträdare, det fanns helt enkelt ingen lust
Mitt meningslösa hjärta var urfunktion och satt hopsatt i nitar
För att hålla ihop alla tusentals bitar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0