Poesipojk

Jag är den svaga, jag är den klena

Jag vill sprida sorgen över de rena

Var jag än ser, Vad jag än hör

Vill jag ha mer av det som dör

Vad jag är än säger, Vad jag än sa

Är du den ända jag vill ha

Ensam jag levde, Ensam jag dog

Jag minns att du log, när folket på mig slog

Det blev en dröm för dig, det är en dröm för alla andra

Jag levde vid sidan av och ensam fick jag vandra

Jag grät dag som natt, lätt skrämd som man är

Men vad gör det, när man är hatad och olyckligt kär

Egentligen så tror jag att alla har glömt bort vem jag var

För tydligen så delade vi inte på kärleken jag engång bar

Jag trodde jag kunde göra något, jag tog allt för givet

Men gud själv väljer nog vem det är, som får leva något vi kallar livet