Poesipojk

Han med den största sortens smärta

Han som lever med ett krossat hjärta

Han som har svårt att tro och tänka

Han vars självförtroende sakta börjat sänka

Han som aldrig blir bjuden

Han som alla hatar för knivens märken på huden

Han som fått höra för mycket skitsnack

Han som aldrig hört ett tack

Han som ingen på allvar tar

Han som alltid fick ”nej” till svar

Han som i mörka hörnet satt

Från ljusaste dag, till mörkaste natt

Han som gråter

För att ingen förlåter

Han som inte mår bra