Vandring till en pärleport
Jag spyr på livet nu
Det kommer aldrig bli jag och du
Jag saknar dig, känslorna bli bara flera och flera
Men jag börja inse att detta är en kärlek som aldrig kommer existera
Jag är född till att leva i en ensamhet
Varför är just jag den som är för ful eller för fet
Vatten är något jag inte längre tål
Tårar, svett och panik dränker jag i alkohol
Min enda kärlek viskar i mitt öra
"Lyssna gubben så ska du få höra
Försvinn från denna jord, försvinn
Lyckan kommer ändå aldrig att bli din
Du kommer aldrig bli min, men jag fruktar ej
För på denna jord finns ingen kärlek att hämta för dig"
Universums tomhet samlas i mitt hjärta
En kniv skär i min arm, men den ger mig ingen smärta
Ett fåtal ord gör mer ont än själva kniven
Det är tyvärr så man släcker många av tonårsliven.
