Poesipojk

Något så psykiskt ska inte få stjäla en personlighet.

Något biter i mig innefrån, utan att några vänner vet.

Det som på dagarna sjunger av glädje och skratt

Jagas snabbt upp av ett hat, ett hat som jagar varje natt

Vem vill veta, vem vill lyssna, vem kan känna

Överallt biter det i mig, borta som hemma

Det är en lek av katt och råtta

Men på natten är den lycklige långt borta

En kväll när mörkret fallen kanske den hittar tillbaka

Men tills dess får tårarna rinna och händerna skaka.

Vad skulle ett rop på hjälp göra

När folk inte kan lyssna, bara höra

Höra det som de själva bara förstår

Det de ser är ynka skuggan av en man som går

Ingen kan tänka sig att se in i mannen medans hans pyske försvinner

Då slipper du själv anstränga dig och då är det du som tillslut vinner

Men är det någon som vinner så finns det också en förlust

Livet tar slut för den utan lust.